Fakta & Historik OMC
Outboard Marine Corporation (OMC) var en av de stora amerikanska tillverkarna av marina motorer och drivsystem. Företaget var moderbolag till de välkända utombordarmärkena Johnson och Evinrude, men utvecklade även egna drevsystem och andra motorlösningar för motorbåtar och segelbåtar.
Bland dessa finns OMC Sterndrive (Stringer), OMC Cobra, OMC SeaDrive och OMC Saildrive. Systemen skiljer sig mycket åt i konstruktion, trots att de kommer från samma tillverkare.
För den som söker reservdelar till en äldre OMC-anläggning är det därför viktigt att först fastställa vilket drivsystem som sitter på båten.
OMC, Johnson och Evinrude
Outboard Marine Corporation (OMC) var under många år moderbolag till de välkända utombordarmärkena Johnson och Evinrude.
Företagets historia går tillbaka till 1929, då Evinrude och ELTO gick samman med andra verksamheter och bildade Outboard Motors Corporation, som senare fick namnet Outboard Marine Corporation. År 1935 anslöts även Johnson till koncernen.
Johnson och Evinrude fortsatte att säljas som separata varumärken, men delade med tiden allt mer motorteknik och många komponenter. Erfarenheterna från utombordarna kom också till användning när OMC utvecklade andra marina drivsystem, bland annat SeaDrive och Saildrive.
I Motorguiden har vi separata historikavsnitt för de båda utombordarmärkena. Läs gärna mer om Johnsons historia och Evinrudes historia.
OMC börjar tillverka drevmotorer
OMC introducerade sina första drevmotorer 1962. De tidigaste installationerna använde teknik från företagets utombordsmotorer, men under 1960-talet började OMC även erbjuda större fyrtaktsmotorer med ursprung i bilindustrin.
År 1964 tillkom bland annat en fyrcylindrig GM-baserad motor på 110 hk.
Vid den här tiden hade Volvo Penta och MerCruiser redan börjat utveckla drevsystem där motorn placerades inne i båten och drevet monterades på akterspegelns utsida.
OMC valde däremot en annorlunda konstruktion, som senare blev känd som OMC Stringer.
OMC Sterndrive – den speciella Stringer-konstruktionen
OMC:s tidiga drevsystem kallas ofta Stringer eftersom motorn och drivsystemet var monterade i båtens längsgående förstärkningsbalkar, så kallade stringers, i stället för att huvudsakligen bäras av akterspegeln.
Drevet passerade genom en stor öppning i akterspegeln som tätades med ett kraftigt gummimembran.
Kraftöverföringen skedde genom särskilda kugghjul, ofta kallade ball gears, i stället för den kardanknutslösning som användes av flera konkurrerande tillverkare.
Även trimningen var annorlunda. På många Stringer-installationer ändrades motorns och drivlinans vinkel med hjälp av en särskild motorupphängning, medan drevets tiltfunktion var en separat mekanism.
Konstruktionen fungerade, men innehöll många speciallösningar som gjorde den mer komplicerad att underhålla än senare drevsystem.
Elektrisk, hydraulisk och mekanisk växling
En annan ovanlig egenskap hos de tidiga OMC-dreven var växlingssystemet.
Fram till och med 1977 användes elektrisk växling, där elektromagneter i växelhuset aktiverade fram- eller backväxeln.
Åren 1978–1981 användes ett hydrauliskt assisterat växlingssystem på flera modeller. Under början av 1980-talet infördes en mer konventionell mekanisk växling, som därefter användes fram till att Stringer-serien ersattes.
De olika systemen har stora tekniska skillnader och många växelhusdelar är inte utbytbara mellan generationerna. Vissa äldre drev kan dessutom ha byggts om från hydrauliskt assisterad till mekanisk växling.
Vid reservdelssökning är det därför viktigt att inte bara veta att man har ett OMC Stringer-drev, utan även vilken modell och vilket växlingssystem det gäller.
OMC 400- och 800-serien
Under Stringer-perioden användes bland annat beteckningarna 400-serien och 800-serien.
400-serien var främst avsedd för mindre fyrcylindriga motorer, medan 800-serien användes tillsammans med större motorer, bland annat sexcylindriga motorer och V8-motorer.
En viktig skillnad låg i växelhusets dimensioner och konstruktion. De mindre motorerna använde ett mindre växelhus, medan de större motorerna behövde kraftigare komponenter.
Delar av växelhuskonstruktionerna hade tekniskt släktskap med OMC:s Johnson- och Evinrude-utombordare.
Beteckningarna 400 och 800 förekommer fortfarande i reservdelskataloger och verkstadssammanhang, men det är viktigt att kontrollera exakt modell eftersom det finns flera generationer och utföranden.
OMC Cobra introduceras 1986
År 1986 introducerades OMC Cobra, som ersatte den äldre Stringer-konstruktionen.
Cobra var ett stort steg framåt och använde en mer traditionell installation där motorn monterades inne i båten och drevet fästes i en sköld på akterspegeln.
Kraftöverföringen skedde via en drivaxel med kardanknutar, vilket gjorde att drevet kunde styras och trimmas utan att hela motorn behövde ändra läge.
Cobra utvecklades också för att passa samma typ av öppning i akterspegeln som MerCruisers drevsystem. Det gjorde det enklare för båtbyggare att välja mellan olika motorleverantörer.
De första Cobra-dreven använde mekanisk växling med en klokoppling i växelhuset. Konstruktionen skilde sig tydligt från de äldre Stringer-dreven, även om vissa delar av växelhustekniken hade gemensamt ursprung.
OMC Cobra levererades med flera olika motoralternativ, bland annat fyrcylindriga motorer, V6-motorer och V8-motorer.
King Cobra och större motorer
För större motorer utvecklade OMC även kraftigare drev under namnet King Cobra.
Dessa användes bland annat tillsammans med stora V8-motorer och var avsedda för installationer med högre effekt och belastning.
Det är viktigt att känna till att King Cobra inte är en enda oförändrad drevmodell. Beteckningen användes på olika konstruktioner under flera år.
Reservdelar till en King Cobra måste därför väljas efter exakt modell och serienummer, inte enbart efter namnet på drevet.
Samarbetet med Volvo Penta och Cobra SX
Under början av 1990-talet inledde OMC ett samarbete med Volvo Penta kring utveckling och tillverkning av drevsystem.
Resultatet blev bland annat OMC Cobra SX, som började introduceras under 1990-talets första hälft.
Den nya generationen byggde i stor utsträckning på Volvo Pentas drevteknik och använde bland annat konkoppling för växling.
Cobra SX skiljer sig därför väsentligt från de tidigare Cobra-dreven från 1986–1992, trots att båda bär namnet Cobra.
År 1998 tog Volvo Penta över OMC:s drevverksamhet och tillverkningen i Lexington, Tennessee.
Det innebar slutet för OMC som självständig tillverkare av drevsystem. OMC fortsatte däremot sin övriga verksamhet ytterligare en tid innan företaget gick i konkurs år 2000.
OMC SeaDrive – en annorlunda utombordslösning
Under början av 1980-talet introducerade OMC ett drivsystem som kallades SeaDrive.
Till skillnad från Sterndrive och Cobra var SeaDrive inte en traditionell inombordsmotor med drev. Systemet byggde i stället på OMC:s tvåtaktsutombordare från Johnson och Evinrude, men med en särskild monteringskonstruktion.
Motorn satt på en kraftig, integrerad konsol utanför båtens akterspegel. Konsolen innehöll bland annat funktioner för styrning och tiltning.
Genom att placera hela motorpaketet utanför båten kunde man frigöra utrymme inne i båten och undvika den traditionella motorbrunn som många utombordsinstallationer krävde.
SeaDrive erbjöds med flera olika motorstorlekar, bland annat V4- och V6-motorer, och förekom både som enkel- och dubbelinstallation på större fritidsbåtar.
Systemet tillverkades under 1980-talet och in på början av 1990-talet.
Eftersom SeaDrive bygger på utombordsteknik kan vissa motordelar ha motsvarigheter hos Johnson och Evinrude. Däremot är monteringskonsolen, styrningen och flera andra komponenter särskilda för SeaDrive.
OMC Saildrive – hjälpmotor för segelbåtar
OMC utvecklade även ett drivsystem för segelbåtar under namnet Saildrive.
En av de mest kända modellerna var OMC Zephyr Saildrive, som tillverkades under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet.
Till skillnad från en traditionell inombordare med rak propelleraxel använder en saildrive en drivenhet som går ned genom båtens botten. Propellern sitter på ett undervattenshus under skrovet.
OMC:s Saildrive använde en tvåtakts bensinmotor med tekniskt ursprung i företagets utombordarmotorer.
Konstruktionen gav en relativt kompakt installation och var avsedd att fungera som hjälpmotor på segelbåtar.
Saildrive ska inte förväxlas med vare sig OMC Cobra eller SeaDrive. Det är ett separat drivsystem med egna komponenter och särskilda krav på bland annat tätningar, kylning och undervattenshus.
Fyra olika OMC-system – stora skillnader på reservdelarna
Även om Sterndrive, Cobra, SeaDrive och Saildrive alla har tillverkats av OMC är skillnaderna mellan dem betydande.
- OMC Sterndrive/Stringer är den äldre drevkonstruktionen med särskild motorupphängning, gummimembran i akterspegeln och flera olika växlingssystem.
- OMC Cobra är den senare drevkonstruktionen från 1986, med traditionell akterspegelsmontering. Äldre Cobra, King Cobra och Cobra SX måste identifieras var för sig.
- OMC SeaDrive bygger på utombordsteknik och har ett särskilt motorfäste utanför akterspegeln.
- OMC Saildrive är ett separat drivsystem för segelbåtar, med en drivenhet genom båtens botten.
Det är därför viktigt att inte utgå från att reservdelar passar bara för att de är avsedda för en OMC-motor.
Hitta rätt reservdelar till din OMC
Hos Marinshopen erbjuder vi reservdelar till flera olika OMC-motorer och drivsystem, bland annat OMC Sterndrive, Cobra, SeaDrive och Saildrive.
Eftersom systemen har tillverkats i många olika generationer är det viktigt att identifiera både motorn och drivsystemet korrekt.
För drevmotorer kan motor och drev ha separata modellbeteckningar och serienummer. Det är därför bra att kontrollera båda innan reservdelar beställs.
För SeaDrive och Saildrive är det särskilt viktigt att identifiera den exakta modellen, eftersom vissa komponenter är gemensamma med andra OMC-motorer medan andra är unika för respektive system.
I vår Motorguide för OMC hjälper vi dig att identifiera din motor och hitta rätt uppgifter.
När du har fastställt vilken motor eller vilket drivsystem du har kan du söka efter passande reservdelar till OMC i vår webbshop.
